Den här bilden togs när några hängande rosor lite lyckosamt råkade komma i vägen när jag skulle fota blombuketten i bakgrunden (den får jag terrorisera er med någon annan gång), och som vanligt smälter jag när Claire Austin fjäskar. Så här på höstkanten är hon som allra bäst - blommorna får en lite varmare vaniljton och håller något längre än vid första blomningen under försommaren.
- Okej då, du får vara kvar en säsong till, men jag kommer att vara skoningslös med sekatören!!!
- För hörrudu Claire, så här kan vi inte ha det! Maken morrar varje gång han ligger i däckstolen trots att jag verkligen både försöker hålla efter omfånget och binda in grenarna. Lite mindre hästgödsel till våren tror jag bestämt att det får bli.
En vacker ros som vill växa (och blomma) lite för mycket är verkligen kärt besvär. Då lägger man gärna tid på att klippa och binda upp. Och hon är verkligen vacker, din Claire.
SvaraRaderaKram, Karin
Åh en sådan härlig rosbuske ! Vacker växtplats invid ditt fina växthus.Där trivs hon på den varma platsen. Jag röstar på lika mycket dynga och mer ros! Underbart!
SvaraRaderaI love the flowers! very lovely
SvaraRaderaFlytta på stolen! Låt underbara Claire få blomma ståtligt!
SvaraRaderaHa en fin onsdagskväll!