Idag har jag haft date med denna man, Herr Kantskärare, som faktiskt är den enda britt som jag har i redskapsboden. I övrigt är det mest finnar och en och annan tysk som funnit sin väg dit.
Kantskärare - sällan använd men väldigt bra |
Mellan uppfart och
entrégång har vi trampstenar i gräsmattan, ditlagda i någon sorts fåfäng
förhoppning att någon faktiskt ska gå på dem i stället för på den
vältrafikerade gräsmattan. Sannolikheten för att detta ska ske är naturligtvis
större om de inte är helt övervuxna av gräs, så trampstenarna blev alltså
första anhalten för mig och min kantskärare. Jag tror att jag dubblade
storleken på stenarna med god marginal (stenen i mitten på bilden är ännu inte kantskuren).
Sedan blev det något enklare skärning av kanter på uteplatser och rabatter, som har förhållandevis raka eller lätt rundade former.
De flesta av mina rabatter har kanter av storgatsten, men vid höstens projekt med två nya rabatter på framsidan
tog jag det radikala beslutet att inte använda storgatsten. Anledningen är dels att det är ganska tungt att handskas med stenen och
dels att stenen efter ett tag knappt syns under växterna (även om det är väldigt
snyggt när den väl syns, som idag efter lite kantskärning). I stället köpte jag
några rullar ful grön rabattkant i plast som är tänkt att inte sticka upp utan bara
bilda en osynlig kant som hindrar gräset från att vandra in. Ganska mycket
enklare, nu får vi se hur det kommer att fungera och se ut.
Fulrullen (jag har inte lyckats fundera ut vad som är poängen med att den är korrugerad?) |
Plastrabattkanten på plats i ny (ännu nästan oplanterad) rabatt |
Rabattkant av storgatsten - mycket snyggare när den väl syns (som här efter dagens kantskärning) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar