Blommig fredag - Om sex månader!

Krukplanterad tulpan Angelique

Mitten av maj 2014… Ungefär då inleds årets härligaste period, när allt slår ut och trädgården blir grön, fräsch och ännu oförstörd. I Skåne har krokus och de tidigaste tulpanerna redan blommat över, medan andra tulpaner står i full blom och många perenner har kommit en bra bit i grönska och knoppar. Jag längtar redan efter att få se resultatet av alla lökar som jag planterade i september och framförallt efter att få se vilka som kommer tillbaka av de som satts tidigare höstar. Eftersom utbudet av framförallt tulpanlökar är så enormt har jag försökt hålla mig till sådana som är kända för att komma åter. Får se om strategin kommer att lyckas!

Tulpan Ollioules, du var en hit - kommer du tillbaka nästa år?

Tidig tulpan Concerto i början av maj

Grönska och knoppar

Förhoppningsvis kommer jag också vid denna tid att ha massor av frösådder i gång både inomhus och ute i växthuset och har nog satt dahliaknölar i krukor till förodling. Kanske har jag börjat plantera upp mina två nya rabatter (som ännu till viss del gapar tomma) med sedvanlig Kajsa Varg-metodik. 

Sådder och dahlior

Under denna period får bloggens namn – Trädgårdstid – sin verkliga betydelse, eftersom detta är den mest intensiva perioden i trädgården när allt ska hända och tiden aldrig räcker till för allt som man vill göra. Dessutom är maj en månad när många människor i min omgivning vaknar till liv efter en lång vinter och börjar arrangera en massa trevliga sociala tillställningar som jag ju också vill vara med på. Kanske kan jag anmäla VAB på jobbet – Vård Av Blommor…?

I mitten på maj finns det tyvärr också blommor som jag INTE vill vårda. Men i stället för att svära tar jag tillfället i akt att utöva lite KBT:

Snyggare utanför gräsmattan...

 

Mitt växthus... Del 1

 

Midsommar 2013

År 2011 förverkligades min största trädgårdsdröm - vårt underbara växthus. Efter nästan två års planering och en del förseningar stod det färdigt på hösten. Det blev sedan en lång vinter innan min första trädgårdssäsong MED växthus kunde starta förra året. Och vilken skillnad det blev! Rent odlingsmässigt går det inte att jämföra, med mycket tidigare sådder, odling inom glas och skydd för väder och vind.

Något av det härligaste med ett glashus är att man kan "leka vår" väldigt tidigt på säsongen och även naturligtvis förlänga säsongen på hösten. Redan i februari/mars kan det en solig dag komma upp i normal rumstemperatur eller varmare. För mig som är en köldhatare, är detta ren terapi och jag njuter varje sekund som jag får i växthuset. Senare på året handlar det i stället om att hålla nere temperaturerna, men tack vare två dubbeldörrar som kan ställas upp blir det sällan för varmt i växthuset. Uppe vid tacknocken sitter det fyra takfönster med automatiska öppnare, men de är lite för små och gör nog mindre skillnad än just dörrarna.

Fritt blås...

Växthuset planerades inte bara för odling utan även som uterum och för att vara en dekoration i trädgården. Det är ganska talande att sedan växthuset stod färdigt har vi inte ätit en enda måltid på någon annan plats i trädgården, oavsett väder. Och hur ska man på rätt sätt kunna beskriva känslan av att vara ute, men ändå inne, när man sitter i växthuset?

September 2012

Under sommarhalvåret trängs det plantor och växter därinne, först frösådder och omskolningar, och sedan sådant som jag har permanent under glas, som chili, tomat, paprika, pelargoner, och en del annat i mån av utrymme. Det finns dock alltid plats att sitta, även om man kanske får en tomatklase i ryggen - men värre kan man ju ha det.

Vid ett annat tillfälle ska jag berätta om när växthuset ritades och byggdes!

Månadens favoritväxt i november - Mangold!

Mangold Rhubarb chard

Även om jag har mycket fokus på blommor i min trädgård och det fortfarande finns en och annan sådan ute i höstrusket, så faller valet för november på en av mina absoluta grönsaksfavoriter - mangolden! Denna mycket lättodlade bladväxt som är så vacker, god och användbar och som går att skörda långt in på vintern till dess att kylan blir för sträng. Förra vintern höll jag den under ett pallkrageväxthus och kunde skörda nya små blad tidig vår, innan plantorna hamnade på komposten och ersattes med nya sådder. Får se hur det blir denna säsong, än så länge är tillgången god!

De nya blad som kommer nu är mindre men lika goda!

I år har jag sått tre rader i en pallkrage som har försett mig med blad sedan i somras. Jag använder dem främst till mangoldomelett (uppiffad med chili och fetaost) men även som blad i sallader. Mums!

Lite för mycket jord...

När jag bytte ut den dåliga jorden i två nygrävda rabatter i september beställde jag på leverantörens rekommendation den nya kvalitetsjorden med god marginal i volymen eftersom den skulle sjunka ihop en del.

Man kan säga att jag fick hjärtat en bit närmare halsgropen när leveransen kom och täckte i princip hela uppfarten med ett jordberg. Barnen tyckte att det var kul, maken mindre så...



I verkligheten såg jordhögen dubbelt så stor ut...

När de nya rabatterna var fyllda (överfyllda) med jord och jag hade skyfflat ut lite här och var i befintliga rabatter och lagt lite osynliga högar i de mer obskyra delarna av trädgården, återstod det ändå cirka två kubikmeter på uppfarten.

Lösningen blev att jag snabbt flyttade upp ett mindre prioriterat projekt högst upp på priolistan - en "cutting garden" i odlingslådor längs den naturvilda sidan på norrsidan av trädgården. Tanken är att stora och ganska höga odlingslådor ska bilda gräns mellan gräsmattan och det som vi kallar vår lilla "skog" - ett cirka 3-4 meter brett parti av gamla träd och buskar längs vårt norra staket mot gatan.

Sagt och gjort, ett snabbt byggvaruhusbesök senare kom jag hem med virke och färg som helgen därpå snickrades ihop till stora lådor (80 x 240 cm) och målades. Jorden skottades i nästan alltför snabbt (liiiite svårare att måla redan jordfyllda lådor...) med hjälp av maken som såg den tomma uppfarten hägra.

Omålade men halvfulla...

Odlingslådor (eller äppellådor...?) på plats

Här ska det bara växa ettåringar och eventuellt några blomvilliga perenner som man kan klippa till buketter och arrangemang. Blommor som man kan slösa med utan att nalla för mycket i de vanliga rabatterna. För det roligaste som finns är att göra sådana här:

Eftersläntrare

Hu, vilken regnig helg vi har! Som tur är kom jag ut en liten stund i trädgården i går förmiddag under uppehåll och tankade lite frisk luft och den minutkorta solglimt som bjöds. Trots att trädgården ser allt brunare och tristare ut från avstånd, finns det fortfarande en och annan blomma som kämpar på. På grund av den svala temperaturen håller blommorna också jättelänge och på nära håll är de lika fina som under högsäsong. Här är några av dyrgriparna som sticker upp under det allt tjockare lövtäcket (hela gatans löv hamnar visst hos oss i år...).


Stjärnflocka

Digitalis självsådd

Ännu ej utslagen (kommer den hinna?) solhatt

Rosor tillhör väl de som blommar allra sist på säsongen. Jag vet inte om det är en slump men hos mig är det just de vita som blommar längst. Rosen nedan, Claire Austin, tillhör inte mina favoriter eftersom den blir så skräpig även när den är som bäst, men så här i november är allt förlåtet...

Ros Claire Austin

...och så plockade jag in en bukett ranunkler och satte i vas. Haha, bara skojar, dessa är från Mobiliablommor i Malmö.

Vita ranunkler - så vackert...

Blommig fredag - Oskyldig?

 

Myror, myror, myror...

Oskyldiga är - MYRORNA som varje år kryper på pionknopparna och gör...ja, vad det nu är som de gör, men en oskyldig verksamhet är det i alla fall! Jag tror att de flesta nya ägare till pionplantor blir, liksom jag, förskräckta första gången de ser de löftesrika svällande knopparna översållade med myror! Men efter ett par säsonger lär man sig att pionerna så småningom slår ut lika vackert ändå! Då flyttar myrorna vidare till andra jaktmarker, där de kanske inte är lika oskyldiga...

 

 

En nyss utslagen Sarah Bernhardt-pion. Vilken skönhet!

 

 

http://www.blandrosorochbladloss.blogspot.se/2013/11/oskyldig.html

 



Rabatterat

De senaste åren har jag grävt minst en ny och ganska stor rabatt varje sommarsäsong och varje gång har ambitionen varit att den ska bli färgstämd, symmetrisk, blomma hela säsongen, osv. Men vad gör man när man plötsligt har som en ny tom kanvas framför sig och samtidigt en massa plantor som man behöver plats för, både befintliga och sådana som man bara MÅSTE prova…? Och dessutom en hop gamla favoriter som man vill ha fler av… Lösningen blir att man kallar rabatten för en cottage-rabatt och så kan man friskt blanda och stoppa ner lite av varje.

Stora rabatten i månadsskiftet juni/juli

Stora rabatten sensommar 2013

När det gäller färgstämdheten så har jag i alla fall kommit så långt att jag inte har så mycket blommor i färgen orange (fast en och annan zinnia och ringblomma i brandgult har ändå passerat det ganska generösa nålsögat). 

Rabatt sydöst om huset - anlagd 2011

Samma rabatt från andra hållet och något senare på säsongen.
De klarrosa vallmorna till höger i bild kommer från
frö från snälla Isa med bloggen Isas Trädgård.

 

Jag har dessutom lyckats hålla en mindre rabatt bakom växthuset i enbart vitt, med krokus, tulpaner, allium, pioner, klematis, höstflox, digitalis, alunrot, funkia (här fuskar jag och klipper av de syrenfärgade blommorna), vidjehortensia och så några ettåringar som lejongap och zinnia.

Första säsongen med vita rabatten, i september.

 

I år har den lite negligerade framsidan av huset försetts med två nya rabatter på var sin sida om entrétrappan. Eftersom ”jorden” nästan uteslutande bestod av singel och ljusbeige lera, grävde jag (med lite hjälp) ur och körde bort alltihop och beställde ny jord som jag sedan skyfflade i. Eftersom jag ”råkade” beställa lite för mycket jord så utökades projektet en hel del, men mer om det en annan gång.

Utgrävd rabatt i väntan på ny jord

Den ena rabatten ska bli rosenrabatt kantad med buxbom (ett modigt val nuförtiden, jag vet), men inte heller här kunde jag hålla mig från att peta ner lite självsådda perennplantor av rudbeckia och daggkåpa som jag flyttat från andra ställen. I ena änden av rabatten står ett gammalt döende äppelträd som har klematis och en klätterros planterad kring sig. Även favoriten pion fick en plats, och så blev det vips lite virrvarr här också.

Blivande rosenrabatt med jord men ännu (nästan) utan rosor

Den andra rabatten består än så länge bara av några äldre hortensiabuskar som jag räddade från singelleran och planterade ner igen i den nya jorden samt några alunrot (eller säger man alunrötter…?) som är tänkta att bilda rabattkant hela vägen. Givetvis inte likadana alunrot utan så många olika sorter som möjligt. Man vill ju inte plötsligt bli stilren…

 

Att sätta gränser

Idag har jag haft date med denna man, Herr Kantskärare, som faktiskt är den enda britt som jag har i redskapsboden. I övrigt är det mest finnar och en och annan tysk som funnit sin väg dit.

Kantskärare - sällan använd men väldigt bra

Att skära kanter står inte ens i närheten av högst upp på to-do-listan, men så här sent på hösten när solen plötsligt sken en söndagseftermiddag efter en regnig helg, kändes det som en bra aktivitet. Egentligen gillar jag inte perfekt beskurna kanter, utan tycker att det är snyggare när gränserna suddas ut lite mellan sten och gräs. Men när gräset vuxit över nästan en hel plattbredd är det dags att rycka ut och rycka upp.

Mellan uppfart och entrégång har vi trampstenar i gräsmattan, ditlagda i någon sorts fåfäng förhoppning att någon faktiskt ska gå på dem i stället för på den vältrafikerade gräsmattan. Sannolikheten för att detta ska ske är naturligtvis större om de inte är helt övervuxna av gräs, så trampstenarna blev alltså första anhalten för mig och min kantskärare. Jag tror att jag dubblade storleken på stenarna med god marginal (stenen i mitten på bilden är ännu inte kantskuren).

Sedan blev det något enklare skärning av kanter på uteplatser och rabatter, som har förhållandevis raka eller lätt rundade former.

De flesta av mina rabatter har kanter av storgatsten, men vid höstens projekt med två nya rabatter på framsidan tog jag det radikala beslutet att inte använda storgatsten. Anledningen är dels att det är ganska tungt att handskas med stenen och dels att stenen efter ett tag knappt syns under växterna (även om det är väldigt snyggt när den väl syns, som idag efter lite kantskärning). I stället köpte jag några rullar ful grön rabattkant i plast som är tänkt att inte sticka upp utan bara bilda en osynlig kant som hindrar gräset från att vandra in. Ganska mycket enklare, nu får vi se hur det kommer att fungera och se ut.

Fulrullen (jag har inte lyckats fundera ut vad som är poängen med att den är korrugerad?)

 

Plastrabattkanten på plats i ny (ännu nästan oplanterad) rabatt

Rabattkant av storgatsten - mycket snyggare när den väl syns (som här efter dagens kantskärning)

 

Blommig fredag - Glädjespridare!

Den som uttrycker glädje använder ofta utropstecken! I trädgården finns det framförallt en växt som står som ett riktigt glatt utropstecken och ropar ”titta på mig!” – alliumen med sina perfekta runda bollar. Och tittar gör man gärna och helst vill man känna också. Allium sprider glädje och fascination var man än sätter den.

Allium Ambassador (i Claus Dalbys trädgård)

Allium är en ganska ny trädgårdskärlek för mig och de första lökarna hamnade i jorden i min trädgård först 2011. Sedan dess har jag provat några olika sorter; Purple sensation, Globemaster, Gladiator, Cristophii och så den vita Mount Everest. Alla har sina fördelar men favoriten hittills är Globemaster – jättestor, lagom hög och står över en månad i blom. Det ska bli spännande att se om den kommer tillbaka nästa år efter första året i blom.

Allium Globemaster - blommar sent och länge

Allium Globemaster

Allium Mount Everest - ännu inte fullt utslagna

Allium Gladiator - en väldigt hög allium. Bakom skymtas Globemaster ännu inte fullt utslagen.

 

I höst har jag planterat fler av dessa och även lagt till några bubblare; Ambassador (med goda förutsättningar att bli en ny favorit) och Pinball Wizard.

Den enda nackdelen med allium är att bladen tar väldigt stor plats och lätt kväver plantor i dess närhet. Jag har försökt luska ut hur tidigt man kan klippa bort bladen utan att försämra tillväxten för kommande år, men inte lyckats. Vet du?