Blommig Fredag - Rött är sött

Rött var länge min favoritfärg men när jag tänker efter så har jag mindre och mindre rött omkring mig ju äldre jag blir. Jag som förr kunde måla hela rum i djuprött, nöjer mig nu med accenter av rött och gärna i kombination med vitt (man bor ju inte granne med Danmark för intet!).

I trädgården har jag faktiskt i princip ingenting rött om man räknar bort sånt som kallas för rött men som egentligen är vinrött, rosa, brons m.m. Undantaget är de överlevande Apeldoorntulpanerna som har poppat upp lite varstans genom åren och som jag då har flyttat till "skogsremsan" på norrsidan. Där får de lysa upp på våren bäst de vill, i sällskap med gula syskon och blå förgätmigej.

Men det finns en röd trädgårdskomponent som jag verkligen inte vill vara utan. Trots sin färg innebär den inte stopptecken, utan snarare starttecknet för våren och jag blir lika glad varje år när de första dyker upp. Det handlar såklart om de knallröda huvudena på pionens första skott som så småningom övergår till mer djupröda och sparrisliknande vippor innan bladen och de riktiga blomknopparna kommer. Så här års, när det känns som om det har regnat oavbrutet i en vecka, är det härligt att veta att det bara är drygt en månad till det datum då jag hittade de första knopparna i våras. För rött är ju sött!

För länk till fler inlägg på temat hos Bland Rosor och Bladlöss, klicka här: