Några skälvande sekunder (känns det som) får man njuta av dem, de underbara vallmorna i alla former. Men den korta blomningstiden uppvägs mer än väl av deras skönhet och just förgängligheten är väl det som gör den så åtråvärd. Dessutom ger den faktiskt mycket glädje i form av förväntan när den utvecklas (precis som jag brukar känna med pioner). I år har jag haft ovanligt många vallmor, eftersom jag vintersådde många sorter, inte hann förså särskilt mycket annat och sedan begåvades med en del ny rabattplats som snabbt behövde fyllas ut. Dessutom satte jag också några i kruka och får väl säga att det för första gången blev någorlunda lyckat :-)
Tyvärr har jag inte riktigt koll på alla sorter, eftersom namnskyltstrollet verkar ha varit framme igen...
 |
| Här blev det en kul mix av stora och små! |
 |
| Med hattar |
 |
| Utan hattar (en dag senare) |
 |
| Pionvallmo 'Candy Floss' |
 |
| Pionvallmo 'Candy Floss' i närbild |
 |
| Pionvallmo 'Purple Peony' |
 |
| Pionvallmo 'Purple Peony' i närbild |
Jättefina allihopa, jag älskar vallmo men har inga ännu som blommar.
SvaraRaderaDe är ju jättehärliga, alla vallmo. Jag har kornvallmo i en av mina rabatter, och de återkommer troget varje år. Helt nya varianter varje år. Spännande och vackert.
SvaraRaderaKram, Karin
Å, så många fina du har! Här kommer en envis gul som verkar omöjlig att bli av med. Samtidigt måste jag beundra dess envishet och kämparglöd.
SvaraRaderaAllt gott
Anette
Vackra pioner!! Jag njuter också av mina just nu har Candy floss och Purple Peony som du! Vi tycks verkligen gilla samma växter!!!
SvaraRaderaSå fina! Några har slagit ut här, men jag väntar fortfarande på den svarta. Även om de inte blommar så länge vill jag inte vara utan vallmo.
SvaraRaderaKram Kristina