På min befintliga rosenbåge här ovanför har jag på ena sidan en ros 'Madame Alfred Carrière' som sattes för två år sedan. Den har växt till sig ganska bra och har nu blommat för andra året. Problemet är att blommorna är få, fula och ytterst kortlivade. Det känns nästan som om de knappt hinner slå ut innan blombladen drösar i backen. Dessutom är grenarna ganska veka så alla blommor hänger, vilket jag inte riktigt gillar. Det som retar mig extra mycket är att jag hade planerat att sätta en 'Awakening', men eftersom den inte fanns inne på plantskolan just vid det tillfället så blev jag övertalad att köpa fru Carrière istället. Nej, till hösten får jag nog bita i det sura äpplet och börja om på nytt med en annan ros på bågen. Kriterierna är: taggfri, kraftig, långlivade blommor, någorlunda snabbväxande och med blommor som håller huvudet högt. Tips??
Den andra divan heter Claire Austin och växer invid växthuset. Tillväxten har varit enorm och här är det inte antalet blommor det är fel på utan deras hastiga frånfälle. De slår ut och trillar av samma dag eller i vart fall dagarna efter varandra. Även här hänger, snarare än sitter, blommorna från de veka grenarna. Jag jämför med favoritrosorna Constance Spry och Gertrude Jekyll vars blommor är mycket hållbarare på alla sätt och vis, och funderar på om det har med färgen att göra.
Men det har det ju inte, för jag har nämligen en annan vit ros som är ytterst väluppfostrad och långblommande. Det är en stamros som jag köpte på något tidningserbjudande och som jag inte ens minns namnet på. Den står mitt i en pionplantering och slår ut perfekt lagom till att pionerna har tackat för sig. Blommorna håller länge och blir inte särskilt fula ens vid regn. Exemplarisk.
För att inte tala om Hannas (I Tages trädgård) sagolika 'Iceberg' som vid Tusen Trädgårdar-besöket i söndags såg ut så här sedan nästan två veckor utan att ha krävt någon som helst rensning. Det var när jag hörde det som jag verkligen började ifrågasätta vissa av mina egna rosval...
Tjusig blomning, men fy så tråkigt med Carrière. Har en rosa rotäkta historia som blommar så snällt under ett äppelträd år från år. På långt håll ser det vackert ut, men när man kommer närmare ser man att rosorna börjar vissna samtidigt som de slår ut. Urtrist.
SvaraRaderaTrevlig helg
Anette
Jag kan inte tillföra något om rosor, men känner såååå väl igen frustrationen. Samma ilska känner jag mot mina 11 pioner i samma rabatt. Inhandlade av självaste Hermann Krupke, 4 år gamla och knappt någon blomma. Jag tror jag gräver redan i höst....
SvaraRaderaEn sak till jag också känner igen är tidsbristen. Att inte hinna till rosenfestival när man är rosälskare gör ont. Inte lika illa, men tråkigt att inte hinna läsa alla fantastiska bloggar man så gärna vill följa. Därför tycker jag att ditt blognamn är så mitt i prick.
Kram
Marta
Känner igen det där att man kommer hem med något "liknande" det man egentligen vill ha. Det blir ju sällan bra... Jag har en vit Schneewittchen som är fantastisk. Visst, den skräpar ner en del, men den är blomvillig och doftar. Taggfri vet jag inte om den är däremot. Har inte tänkt på det.
SvaraRaderaHur ser dina Constance ut nu förresten? Mina har blivit så risiga efter blomningen. Kanske behöver de bara lite vatten/näring?!
Förstår att du var helt slut i rutan efter att ha besökt alla de trädgårdarna på en och samma dag. Mycket intryck att sortera i minnet. Läckra bilder dock!
Tamara
Hej Tamara! Många av mina rosor, inklusive Constance, börjar nu få lite rostfläckar (eller vad det nu är), men inte så farligt ändå tycker jag. Den stora på rosentornet som står i solen är annars OK, men det är ju bara så att efter blomning är rosor inte sådär jättekul... Jag har försökt plantera några klematis som ska ta över efter rosorna, men just på rostornet har det inte funkat så bra (typ inte alls).
RaderaKram
Elin