Mina fyra män här hemma har ganska lite trädgårdsintresse - de tre yngsta är rentav nästan kliniskt befriade från sådant. Jag har gjort några försök under åren att inkludera barnen i de "roliga" trädgårdssysslorna för att så ett frö (pardon the pun...) till ett intresse, men när de inte ens tyckte att det var särskilt kul att dra upp färdiga morötter (alltså den absoluta höjdpunkten i en lång odlingssäsong!) så lade jag ner projektet lite grann.
Men desto större blir känslan när någon av sönerna faktiskt ser något i trädgården för vad det är, och inte bara något som står i vägen för fotbollar. Det kan vara en speciell växt, en doftande blomma eller kanske någon av de få grönsaker som de kan tänka sig att stoppa i sig (i år upptäckte alla tre att bönor är gott - lycka!) Jag försöker hänga på och vårda de flyktiga stunderna och hoppas att det kommer fler.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet går ju inte att korrigera i bloggar...
SvaraRaderaVilka fina bilder!
Ja, vi är nog många som inte lyckats få barnen att bli intresserade av trädgård.
Fast det kan komma senare i livet...vid 40 så där! ;-)
Der gäller att ta till vara på det intresse som dyker upp! Kul! :)
SvaraRaderaHar ju 'bara' lyckats med ett av tre barn, men så är det. En del blir aldrig bitna och en del först när de själva får trädgård.
Kram Kristina
Ja, det är märkligt hur man får intresse, men det finns ju alltid en chans att det dyker upp när man får egen trädgård. Här är bonusdottern noll intresserad fast hon är vegan. Steget till att odla är dock mycket långt borta.
SvaraRaderaRoligt att de ändå ser och doftar!
Allt gott
/Anette
/Anette