...är ett kul uttryck som säkert har en bra historia bakom sig. Hursomhelst så passar det väldigt bra in på dagens räddningsoperation där jag fick upp samtliga dahlior från jorden och in i papperspåsar inför vinterförvaring. Eftersom det har varit minusgrader (periodvis ganska många) i gott och väl en vecka så var det inte utan ett visst mått av nervositet jag satte grepen i marken. Men det kändes som att frosten inte hade nått ner så långt i marken så att knölarna skulle ha fryst. Vi får väl se till våren när de packas upp igen.
I år var alla knölarna övervintrade från tidigare säsonger och därmed ganska stora. Många får inte ens plats i kompostpåsarna som jag brukar stoppa dem i utan måste få en egen ICA-kasse. Svårt att tänka sig att de alla har varit små klena stackare i en liten plastpåse från början...
Eftersom min man då och då läser denna blogg så vågar jag inte skriva exakt hur många knölar det är, men tänk på ett tal någonstans mellan trettiotvå och trettiofyra.
...och inomhus tar den allra sista dahliabuketten från förra helgen sin allra sista suck.
Ja de vackra Dahliorna har ju en förmåga att växa till sig och bli fler och fler för varje år. Men vad gör väl det? Nästa år efter du delat knölar så blir det väl ett resultat mellan fyrtionio och femtioett :)
SvaraRaderaKram
Dahlior är så läckra. Inte kan man få för många av dem , inte :)
SvaraRaderaDe ser kalasfriska ut så det är nog inga problem. Snön kom så plötsligt och frosten efter så de har nog fått fint skydd. Känner igen problemet. Jag gick från 3 backar till 5 med inpackade knölar. Då hade jag bara köpt 3 nya sorter. Resten är knölar som blivit rejält mycket större.
SvaraRaderaKram, Carina
Bra användning för alla matavfallspåsarna! Jag har en hög som bara växer, man får ju nya hela tiden... Tror att vi äter för mycket, och tjuvar väl en del till min egen kompost. Säg inget till Sysav.
SvaraRaderaUnderbar bukett du kunde plocka in. Dalior är väldigt vackra men jag skäms av jobbet med dem.
SvaraRaderaHa det gott
Birgitta