Pioner i tid och otid

Jag blev nyss lite nyfiken på hur långt trädgården hade kommit vid samma tid förra året, och blev nästan chockad när jag hittade bilder från slutet av maj i fjol - vilken blomsterprakt (se här) redan då! Vissa rosor och pioner var utslagna, liksom allium, lupiner, akleja, opievallmo och digitalis. I år ser det helt annorlunda ut. Bilden nedan är tagen i går på mina tidigaste pioner och de visar inte ens färg än. Aklejan är väl den som kommit längst men blommar inte riktigt än.

Trots att längtan är stor efter att alla knoppar ska slå ut är jag faktiskt ganska nöjd med att det går långsamt i år. Tulpaner, syrener och fruktträdens blomning har varat rekordlänge tack vare kylan, och jag har ändå inte så mycket tid för trädgården just nu på grund av massor att göra både på jobbet och med iordningsställandet av vår källare som nu börjar närma sig sluttampen på en låååååååång renovering. Förhoppningsvis får vi i stället en varm och skön juni månad - och då kommer dessutom min fot att må lite bättre hoppas jag!