God Jul!

En lite mindre gran

Det var ju inte meningen att vi skulle ha en gran alls i år, men en väldigt liten gran räknas knappt alls, eller hur...? Så en liten välformad men sned silvergran fick följa med hem och blev - simsalabim - nästan rak efter omplantering.

I med en ljusslinga och julkulor modell mindre, och så blev julstämningen komplett. Fördelen med att den inte är så reslig är att den får plats i vardagsrummet där en kakelugn numera har invaderat den tidigare julgransplatsen. Vi är så nöjda med vår lilla minigran att den nog får bli ett stående inslag även när vi har en "riktig" julgran också!

Olika tillväxt

Nu har jag definitivt lagt ned trädgårderandet för säsongen och lämnat trädgården till sitt öde. Jag hann med i vart fall de viktigaste sakerna på att-göra-listan innan vinterapatin slog till, och mest nöjd är jag över att jag faktiskt fick upp alla dahliaknölarna (som nu är på vinterhärbärge i syrrans isolerade förråd).

Det var ju flera veckor sedan men jag tycker ändå att det fortfarande är lite kul att visa skillnaden på dessa två 'Melody Harmony'. Knölarna var lika stora när de planterades som nyinköpta klena stackare i våras, men den ena har blivit ett riktigt monster - och levererat därefter. 

HÄR skrev jag om denna planta tidigare i höst och nedan är en annan bild på det som blev "Årets dahlia" hos mig :-)

Frostiga julrosor

Hur lite jag än gillar kyla så går det ju inte att förneka att frost är ganska snyggt. Vi har haft dåligt med den varan hittills denna säsong och de få gånger det har inträffat har det varit för mörkt för att se något före avfärd mot arbetet (för att inte tala om på kvällen). Så var det även igår morse när jag klev ut genom dörren med riktning mot cykelskjulet, men jag tryckte ändå av en bild på julrosorna vid entrén. Efter lite uppljusning av bilden i datorn går det faktiskt att se de frostkantade bladen. Själva blommorna hänger lite med huvudet, men idag har de rest sig igen. För frostknäppen varade ju bara några timmar...

Blommig fredag - en vacker vy!

När man bor mitt i stan som vi så är det svårt att ha någon vidare utsikt från trädgården. Vyerna begränsas därför till trädgården, vilket i och för sig inte alltid är så illa. Men när jag hör ordet "vy" så är det ändå alltid utsikten på sommarstället som jag tänker på först. Här har jag tillbringat så gott som varje sommar sedan jag föddes med utsikt mot Kullabergs dramatiska silhuett i söder. 

Konstigt nog har jag inte någon jättebra bild på utsikten (hemmablind...), men hittade denna bild från ett test av iPhonens panoramafunktion... Perspektivet är alltså lite konstigt eftersom det samtidigt visar vyn åt både öster och söder. 

Mmmmmm, längtar till sommaren...

Hos Bland Rosor och Bladlöss kan man med all säkerhet hitta fler vackra vyer på länken nedan:

Kritvit

Jag är så glad att det numera finns helvita julstjärnor och inte bara de vaniljgula som tidigare har gått under benämningen vita. På bilden nedan syns tre samplanterade krukor av en vit sort som jag inte kan något särskilt namn på. Eller planterade förresten, jag har bara satt dem med plastkruka och allt i den stora skålen och än så länge har de hållt bra. Bilden är någon vecka gammal men blommorna har stått i två veckor nu och ser likadana ut. Jag håller tummarna för att de håller hela vägen till jul, men då kanske de ändå får lämna plats för de röda...

Blommig Fredag - Rött är sött

Rött var länge min favoritfärg men när jag tänker efter så har jag mindre och mindre rött omkring mig ju äldre jag blir. Jag som förr kunde måla hela rum i djuprött, nöjer mig nu med accenter av rött och gärna i kombination med vitt (man bor ju inte granne med Danmark för intet!).

I trädgården har jag faktiskt i princip ingenting rött om man räknar bort sånt som kallas för rött men som egentligen är vinrött, rosa, brons m.m. Undantaget är de överlevande Apeldoorntulpanerna som har poppat upp lite varstans genom åren och som jag då har flyttat till "skogsremsan" på norrsidan. Där får de lysa upp på våren bäst de vill, i sällskap med gula syskon och blå förgätmigej.

Men det finns en röd trädgårdskomponent som jag verkligen inte vill vara utan. Trots sin färg innebär den inte stopptecken, utan snarare starttecknet för våren och jag blir lika glad varje år när de första dyker upp. Det handlar såklart om de knallröda huvudena på pionens första skott som så småningom övergår till mer djupröda och sparrisliknande vippor innan bladen och de riktiga blomknopparna kommer. Så här års, när det känns som om det har regnat oavbrutet i en vecka, är det härligt att veta att det bara är drygt en månad till det datum då jag hittade de första knopparna i våras. För rött är ju sött!

För länk till fler inlägg på temat hos Bland Rosor och Bladlöss, klicka här:

Adventspyssel!

Min ambition att verkligen gå in för adventsstämning och adventspynt i år verkar faktiskt hittills hålla. I går följde jag med en vän till hennes trädgårdsförenings adventspyssel och deltog med liv och lust i den kransorgie som utspelades där :-) 

Alla hade med sig råmaterial från skog och trädgård (och i viss mån butik) och det var en rejäl laddning grönt, kottar m.m. som dukades upp. Det var länge sedan jag gjorde något annat än midsommarkrans, men det gick snabbt att komma in i det och det blev till slut tre kransar och en liten hitte-på-plantering med hyacinter och näver. Att pyssla är såå kul och jag är numera lite nykär i lärkkottar...

Flitens lampa lyste hela kvällen...